– Får vi börja bygga igen?

Ropet kommer från en kojbyggare som är sugen på att fortsätta, efter en stunds välbehövlig energipåfyllning i form av fruktstund.

Lägerchefen ger svar.

– Ja! Men bara när ledare också är på plats!

Lägerdeltagarna rusar mot sina kojor nere på gräsplanen vid skogskanten, med ledarna strax efter.

På den här platsen har nykterhetsrörelsen bedrivit verksamhet sedan 1920-talet och numera drivs ett välbesökt café, loppis och föreningsverksamhet för alla åldrar. Och ett populärt kojbyggarläger sedan 2012.

– Här ska det vara en dörr.

– Och här ska luckan vara.

Tolvåriga Julia Larsson och Moa Samuelsson Georgson tar en kort paus i sågandet för att visa upp kojan som deras grupp bygger. Kojbyggarlägret började igår och redan är stommen klar och ett par väggar är på plats.

– Vi var på kojbyggarläger förra året också, berättar Moa. Då byggde vi en kiosk.

Vad blir det i år?

– En kiosk, skrattar Moa och Julia.

Att vara på kojbyggarläger utvecklar kreativiteten, menar Matilda Ribeiro som är ledare i Moas och Julias grupp. För några år sedan var hon själv deltagare.

– Det är kul att vara ledare och hjälpa barnen att lyckas.

Det blir inte alltid som man planerat

Ett par kojor bort sitter Tage Spiridon Tiderman, 13 år, på huk och spikar så det står härliga till. Det här är en van kojbyggare, det märks direkt. Han har dock stött på ett litet problem. Det börjar ta slut på de längsta reglarna som finns att hämta i brädlagret vid skogskanten.

– Då får man göra ett extra stöd nertill, visar Tage medan han spikar. Det blir kanske inte alltid som man planerat men då får man tänka ut egna idéer.

Tage berättar att han alltid har gillat att bygga, rita och skapa. Han tycker att kojbyggarläger är perfekt för någon som gillar kreativa saker

– Nästa år vill jag också vara med!

Kojbyggarlägret vänder sig till barn mellan 9 och 14 år. Därefter kan man bli ledare. Och det vill Tage gärna bli. Som Erik Ödling, som hjälper Tage med att få fast en lång träregel från taket till marken.

– Kolla här Tage, nu är de 153 centimeter alla tre, säger Erik efter att ha mätt reglarna.

Kojan de bygger på är i själva verket två kojor som byggs ihop, förklarar Erik.

– När lägret började fick varje grupp göra en ritning, fortsätter Tage. Då kom vi på att vi ville göra en större koja.

Längst ner i raden av kojor pågår ett bygge som dock inte ser ut som en koja. Mycket riktigt, det är i själva verket en gigantisk solstol, avslöjar Nora Wahlin A. Mohammed som är lägerchef. Men hon kunde inte låta bli att även själv få bygga.

– Hur man bygger en koja sitter i ryggmärgen. Jag har varit med länge så jag vet hur det funkar.

Det märks. Noras konstruktion ser stadig ut och hon snedspikar vant.

– Som liten var jag deltagare och byggde koja tillsammans med Sebbe och Noel. Nu är vi ledare tillsammans.

På kojbyggarlägret är det muskelkraft som gäller – inte en elektrisk såg eller skruvdragare så långt ögat kan nå. Varje grupp har en uppsättning med verktyg och en liten sågbock.

– Att bygga kojor är en jätterolig lägeridé, tycker Nora.

När de tidigare lägeransvariga kände att de inte riktigt mäktade med längre, tog Nora initiativet till att genomföra lägret även i år. Hon konstaterar att det krävs mycket planering för två veckors läger med närmare 50 deltagare. Hur mycket makaroner äter de exempelvis ..? Att vara lägerchef känns lite läskigt.

– Och jättekul! Jag vaknar varje morgon och tycker att det är så kul komma hit.

Den känslan verkar Nora dela med deltagarna. Av föräldrarna får de höra att ”Det här är sommarens bästa vecka, barnen är supertaggade”.

– Det här lägret betyder mycket för många. Det är viktigt att vi ledare är närvarande, ser barnen och snabbt lär sig barnens namn. Barnen ser också att vi ledare har kul tillsammans.

Här hjälps alla åt

Att åstadkomma en färdig koja på några dagar innebär mer än att spika och såga. Här behöver barnen hjälpas åt.

– De får träna på solidaritet och att visa respekt.

Någon kanske vill bygga ett trevåningshus och en annan en kiosk.

– Då får de rösta och kompromissa. Alla tänker olika, men det är alltid kreativt, säger Nora.

För att orka bygga och vara kreativ behövs det även lite pauser.

– Vi har en del lekar också och spelar fotboll. Och imorgon blir det tårtbakartävling, säger Moa som precis hämtat fler brädor till väggarna.

För att få rätt längd läggs brädan på sågbocken, och Julia sätter sig för att hålla emot.

– Det är kul att såga! I slöjden frågar alla om jag kan såga deras bräder, för jag är bra på det, säger Moa.

– Jag hatar långa spikar!, utbrister ledaren Matilda som kämpar med att dra ut en lång spik som hamnat lite väl snett.

Som tur är finns det ett par dagar till innan föräldrarna kommer för att beundra de färdiga kojorna.

– Vad heter det nu igen.., frågar Julia.

Matilda har svaret:

– Taklagsfest!

Och Moa och Julia har redan planerna klara för nästa sommar.

– Åka på kojbyggarläger!

Juryn består av verksamma kommunikatörer såsom fotografer, grafiska formgivare, filmproducenter, journalister, redaktörer och UX designers. De granskar, värderar och jämför tävlingsbidragen, som bedöms utifrån ett antal kriterier.

Vi håller tummarna för att Publishingprisets jury ser värdet i Movendis och Accents arbete. Priset delas ut den 3 november på gala.

Stort grattis och varmt lycka till!

Läs gärna krönikan av Accents chefredaktör och ansvarig utgivare.

Här kan du läsa mer om Publishingpriset. 

Trollebolägret anordnas i Lindesberg utanför Örebro varje sommar. Det är ett av många sommarläger inom Movendi. Varje sommar samlas över hundra deltagare och ledare för en vecka fylld av äventyr, roliga aktiviteter och nya kompisar. 

För Matilda Ribeiro och Nora Wahlin A. Mohammed började allt som deltagare. För flera år sedan kom de till Trollebolägret för första gången. Då var de barn som såg upp till ledarna, lärde känna nya vänner och längtade efter nästa sommarläger. I dag är rollerna ombytta. Nu är det de som håller i aktiviteter, stöttar barn som är hemlängtande och hjälper till att skapa den gemenskap som gjort att de själva återvänt år efter år. 

– Jag såg ju upp till ledarna väldigt mycket när jag var liten. Jag vill kunna vara en sådan person som de yngre barnen nu kan se upp till, säger Matilda. 

Vägen in i ledarrollen beskriver båda som naturlig. Ju äldre de blev, desto mer ansvar tog de. När tiden som deltagare var över kändes nästa steg självklart. 

– Man såg att de yngre lyssnade på en och ville göra som man gjorde. Då fick man automatiskt en liten ledarroll i gruppen, säger Matilda. 

En vänskap som följt med hela vägen

Matilda och Nora har känt varandra sedan de var små och gick på simskola tillsammans. Sedan dess har de följts åt genom uppväxten – och genom åren på läger. I dag är de inne på sitt fjärde år som ledare och har fått se barn komma tillbaka som deltagare år efter år, för att så småningom själva bli ledare. 

– De barnen jag hade i början när jag var ledare är ju ledare med mig nu. Det är lite kul att se dem växa upp, säger Matilda. 

Just utvecklingen hos barnen är något som båda lyfter fram. Att få följa människor under flera år och se dem växa, ta plats och hitta självförtroende är en stor del av det som gör ledarrollen så speciell. 

Att växa tillsammans

På ett sommarläger händer mycket på kort tid. För många barn är det första gången de sover i tält utan sina föräldrar. De får prova nya aktiviteter, samarbeta med människor de aldrig träffat tidigare och hitta sin plats i en helt ny grupp. 

– Någonstans under veckan hittar man gemenskapen i gruppen. Det blir väldigt familjärt, säger Matilda. 

För ledarna är det ofta just den utvecklingen som gör starkast intryck. Barn som kommer lite försiktiga första dagen kan några dagar senare stå på scen under talangjakten, ta initiativ i gruppen eller våga prova sådant de inte trodde att de skulle klara. 

– De tar ju faktiskt till sig det vi säger och lyssnar på oss. Det är väldigt kul att se, säger Matilda. 

Att åka iväg på läger, ibland utan att känna någon annan alls, är för många barn det största äventyret på hela sommarlovet. Det innebär att träffa många nya människor, både andra barn och ledare, och att prova på saker man aldrig gjort förut. Paddla kanot, ge sig ut på äventyr i skogen, klättra på klättervägg, bygga lådbilar och sitta vid ett lägerbål är bara några av de aktiviteter som hinns med under lägerveckan. 

Att finnas där när det behövs

Men ledarskapet handlar inte bara om aktiviteter och lekar. Ibland handlar det om att möta ett barn som längtar hem. Någon som är orolig, ledsen eller behöver lite extra stöd. 

– Om vi är lugna blir barnen också lugna. Vi hjälps åt och hittar lösningar tillsammans, säger Matilda.  

Nora beskriver hur ledarna hjälps åt när något händer och hur viktigt det är att barnen känner att det alltid finns någon att vända sig till. Det är också här ledarskapet gör som störst skillnad. I de små situationerna när någon behöver stöd, lugn eller bara en vuxen som finns där och lyssnar. 

Det bästa med att vara ledare

På frågan om vad som är bäst med att vara ledare på läger behöver ingen av dem fundera särskilt länge. Discot och talangjakten som äger rum de sista kvällarna på lägret nämns direkt. Inte främst för aktiviteterna i sig, utan för vad som händer där. 

– På discot är det en sådan gemenskap. Både barn och ledare står tillsammans, dansar, sjunger och har roligt, säger Matilda. 

Talangjakten handlar om något liknande. 

– Man ser hur många som faktiskt vågar ställa upp fast de kanske inte trodde att de skulle våga. Vi peppar dem att prova, säger Nora. 

Det är i de stunderna de ser varför lägren spelar roll. När barn får möjlighet att växa, hitta gemenskap och upptäcka att de klarar mer än de trodde. Några av barnen som Matilda och Nora hade i sina grupper när de började som ledare är i dag själva ledare på lägret. 

– Det är kul att se dem växa upp, säger Matilda. 

När Anette Karlsson först kom i kontakt med Movendi hade hon precis varit i behandling för sitt beroende och försökte hitta något som kunde hjälpa henne vidare. 

– Jag såg föreningslokalen och tänkte att där kanske jag kan vara. 

Kamratstöd är Movendis gemenskap för de som har erfarenhet av eget eller andras beroende av alkohol eller andra droger. Verksamheten inom kamratstödet drivs oftast av personer med en egen bakgrund av beroende eller som anhörig. Här finns nya sociala nätverk, mötesplatser, roliga aktiviteter och möjlighet att träffa andra med liknande erfarenheter. 

Anette gick på årsmötet, kom med i styrelsen och startade, tillsammans med andra engagerade, upp en ny kamratstödsverksamhet i Sävsjö. Gruppen träffas på tisdagar och har bland annat ordnat jul- och påskluncher. 

– Vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra ibland. Men nu börjar vi ändå bli som en kärna, säger hon. 

Att våga prata om det som varit svårt

Det som fastnade hos Anette tidigt var människorna hon mötte genom verksamheten. Personer som stöttar varandra, delar erfarenheter och försöker hjälpa andra vidare. Hon beskriver en gemenskap med mycket värme och ödmjukhet, där man vågar prata öppet om livet och om det som varit svårt. 

– Så många fantastiska människor som bara gör sitt bästa för att hjälpa andra människor. Att få leva, inte bara överleva. 

Samtidigt har engagemanget i kamratstödet gett henne nya perspektiv och en känsla av att fortsätta utvecklas tillsammans med andra. 

– Plötsligt lär jag mig jättemycket hela tiden. Av mig själv och andra. Jag får höra nya saker varje gång. Så jag är verkligen en stolt medlem. 

Ett liv kantat av beroende

För Anette har gemenskapen blivit livsviktig. Hon berättar att hon nästan inte kände någon när hon kom till Sävsjö och hur viktigt det varit att hitta människor att dela vardagen med och ett sammanhang där hon känner sig både välkommen och behövd. 

Anette har levt ett liv där alkohol och andra droger alltid funnits nära. Hon växte upp med en pappa som var alkoholist och en mamma som använde droger. Senare hamnade hon själv i ett beroende som hon kämpat i många år för att försöka ta sig ur. Hon har tidigare varit drogfri under längre perioder men fallit tillbaka igen. Den här gången beskriver hon det som annorlunda. 

– Den här gången vet jag exakt vad jag ska göra för att inte trilla. Den här gången är jag verkligen beredd att stå kvar. Jag är beredd att finnas här och jag tycker det är viktigt att vara en person som står kvar.  

För henne handlar nykterheten inte längre bara om att själv hålla sig drogfri, utan också om att kunna finnas där för andra människor som fortfarande kämpar. 

– Du behöver inte knarka ihjäl dig eller supa ihjäl dig. Jag har varit aktiv innan i att försöka stötta och hjälpa folk. Men det här känns tryggare för här finns det en organisation bakom. 

Jag måste finnas kvar

Relationen till dottern har varit en stark drivkraft genom åren av beroende och kampen för nykterhet. Anettes dotter var familjehemsplacerad under stora delar av uppväxten, men i dag har de en fin kontakt och bor nära varandra. 

– Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag måste finnas kvar. För hon kommer behöva mig en dag. Det känns väldigt fint att jag kan finnas till för henne nu. 

Samtidigt har engagemanget för andra människor vuxit sig starkare. Människor som fortfarande lever nära beroende, i ensamhet eller med känslan av att ingen längre tror på dem. 

– Om jag kan ha kommit dit jag är idag kan de också göra det. Om det finns något jag kan säga som hjälper en person att hålla sig drogfri, då har jag gjort något viktigt. 

Hon försöker bjuda in människor till verksamheten och till gemenskapen runt omkring. 

– Jag säger hela tiden att dörren står öppen. 

Stannar jag i den här rörelsen, kan jag alltid vara trygg

För henne handlar kamratstödet om att människor ska få känna sig trygga, välkomna och delaktiga. Att det finns platser där man får komma som man är, utan att behöva skämmas eller förklara sig. 

Tidigare försökte Anette hjälpa människor på egen hand. I dag beskriver hon hur tryggheten i rörelsen och gemenskapen runt omkring gör skillnad, både för henne själv och för människorna hon möter. 

– Stannar jag i den här rörelsen, kan jag alltid vara trygg. 

Det betyder att du som medlem kan beställa merch för nästan vilket sammanhang som helst. Till dig själv, till föreningen, till nästa läger eller event, eller kanske som present till någon som behöver lite mer Movendi i sitt liv. 

Här finns saker som passar både vardag, äventyr och allt däremellan. Tröjor, prylar och annat som gör det enkelt att visa gemenskapen vi bygger tillsammans. 

Och ja, det är faktiskt ganska kul att dyka upp på ett arrangemang där fler känner igen varandra direkt. 

Öppningserbjudande

För att fira öppningen får du 20 % rabatt på hela din order om du beställer innan 31 augusti. Uppge koden movendi20 i kassan för att ta del av erbjudandet. 

Perfekt läge att fylla på inför höstens aktiviteter, fixa profilgrejer till föreningen eller bara unna dig något snyggt själv. 

Mer än bara merch

För oss handlar nykterhet om mer än vad vi väljer bort. Det handlar om vad vi vill skapa tillsammans. 

Vi vill ha fler trygga mötesplatser där människor får vara sig själva. Fler sammanhang där gemenskapen inte kretsar kring alkohol. Fler kvällar där det viktiga är människorna runt bordet, inte vad som finns i glasen. 

Movendi är en motkraft till alkoholnormen och alkoholindustrin – men också en mötesplats för människor som vill ha något annat. Något varmare, friare och mer inkluderande. 

Och ibland kan en keps, en vattenflaska eller en hoodie faktiskt bli en liten påminnelse om just det. 

Besök Movendi-shopen här: shop.movendi.se

För oss handlar det om att skapa fler trygga nyktra mötesplatser för barn och unga runt om i Sverige. Platser där man får vara sig själv, känna gemenskap och hitta sammanhang bortom krav, press och sociala medier, säger Lisa Greve, kommunikationschef på Movendi.

GoodCause bygger på idén att låta överskott gå tillbaka till civilsamhället i stället för till privata vinster. Genom initiativ som GodEl och GodFond skapas resurser som delas vidare till organisationer som arbetar för människor, miljö och samhällsförändring.

I en tid där många unga beskriver ensamhet och ett socialt liv som allt oftare sker genom en skärm känns sådana här satsningar extra viktiga.

Stort tack till GoodCause, GodEl i Sverige AB och GodFond i Sverige AB för ert engagemang och för att ni tror på det arbete vi gör.

Ett hus mitt i livet 

Här blev jag sedd. Jag vet hur mycket det betydde för mig att ha en sån här plats att gå till. Idag vill jag ge andra samma möjlighet, säger Philipe Günther Bäckström. 

Philipe öppnar dörren till Huset, som alla kallar det. Föreningshuset ligger mitt i bostadsområdet Nya Bruket i Sandviken. Här i området är Philipe uppvuxen. 

– Huset är ett hem och de som finns i Huset är som en familj. Det är en stabil plats, med både unga och vuxna. Här kan man vara sig själv. 

Huset ägs av föreningen Movendi Vänskapsbandet och här driver Movendi verksamhet för barn, ungdomar och vuxna. På anslagstavlan vid kiosken sitter föreningsprogrammen uppe. Varje dag händer det något. I helgen var barnföreningen på utflykt till Borlänges badhus, imorgon har de vuxna en hantverksträff och i ungdomsföreningen Syskonkedjans egen lokal har folk börjat ladda inför kvällens träff då det ska bakas kladdkaka. 

Från besökare till ledare 

Philipe är ordförande i Syskonkedjan sedan flera år tillbaka, men hoppas på att det snart finns andra som är redo att ta över just det uppdraget. 

På en rundtur i lokalerna kommer vi till den stora samlingslokalen med en scen. 

– Jag minns första gången jag fick gå på lågstadiedisco här. Redan då tänkte jag att ”Jag vill bli en av dem”. 

Philipes gamla skola ligger några hundra meter bort och på rasterna sprang han och alla klasskompisar till kiosken som finns i Huset. Här finns även en liten cafédel där det går att ta en macka, göra sina läxor och prata med vuxna. Så gjorde Philipe, och så fungerar det än idag. 

– Efter att jag blev medlem som 12-åring bodde jag i princip här. Jag gjorde allt här. Jag kom hit raka vägen från skolan sedan gick jag hem och sov. Det här blev min frizon där jag kunde vara mig själv. För mig var det viktigt att det fanns vuxna förebilder här. 

En plats där alla får vara med 

Huset är en öppen plats för alla som vill och behöver vara här. En plats där man möter människor av alla de slag och lär sig att respektera varandra. Många medlemmar i Syskonkedjan kommer hit varje dag. Philipe beskriver det lite som en ungdomsgård, men med skillnaden att här är det medlemmarna i föreningen som tillsammans bestämmer vad man vill göra. 

– Varför ska man vara kvar i en förening som man inte kan påverka..? Hade vi inte haft möjligheten att säga vad vi tycker, då hade jag och mina kompisar dragit för länge sedan. 

Idéer som blir verklighet 

Verksamheten är föreningens hjärta, menar Philipe. Ett bland medlemmar populärt bidrag av Philipe är Chokladövernattningen. 

– Den var jädrigt populär när jag drog igång den på högstadiet och den är fortfarande lika populär. 

Chokladövernattningen innebär helt enkelt att kolla på filmen Kalle och Chokladfabriken och att äta en massa choklad. 

– Jag vet att jag hade glädje av det då, och det betyder ju att andra kan ha glädje av det idag. 

I Syskonkedjans vårprogram som har spånats fram under en planeringshelg finns förutom de vanliga måndags- och fredagsträffarna även aktiviteter Musikalpizza (”Vi åker till Uppsala, ser en musikal och äter pizza), Monopolövernattning (”Vi spelar på på riktigt och alla är varsin spelpjäs”) och självklart vårens höjdpunkt Göteborgsresan. 

Det är verksamheten som lockar folk till Huset. Om man själv tycker att något är roligt finns det säkert någon mer som vill göra samma sak, menar Philipe. 

– Jag tycker kanske inte om pysselträffar, men jag tycker om musikalerna. 

Att växa tillsammans 

Medlemmarnas engagemang ser olika ut men totalt sett blir det en bredd. I Huset händer det saker som passar alla, i alla åldrar. Och numera är Philipe 25 år och en av de unga vuxna i Huset. 

– Jag vill se till att sånt som jag själv har tyckt varit kul får leva kvar. Den hjälpen jag fick av mina förebilder att förverkliga idéer kan jag nu ge vidare andra. Jag engagerar mig för att jag tycker att det är kul. Men jag gör det även för andra, och jag ser att de mår bra. 

Något som varit viktigt för honom har varit möjligheten att få arrangera saker. 

– Jag fick börja göra de där discona som jag själv hade gått på, och utveckla dem. Och plötsligt var jag med och ansvarade för event för 300 ungdomar. 

Vägen dit kan få genom att börja ta ansvar för en måndagsträff eller fredagsmys. Hur många ägg behövs egentligen köpas när det ska bakas kladdkaka till 15 personer? Hur får vi ut information om vårt midsommarfirande? Hur arrangerar vi en konsertkväll i satsningen Musiklyftet? Det kan även 

handla om att skriva en insändare om riskerna med gårdsförsäljning av alkohol. Att ta ställning, formulera sina tankar och hitta vägar för att påverka. 

För Philipe har medlemskapet lett till personlig utveckling och erfarenhet av ledarskap. 

– Allt jag har lärt mig här har jag tagit med sig in i arbetslivet, exempelvis när jag jobbat på ungdomsgård eller som väktare. 

Nu pluggar Philipe på en yrkesutbildning som han hoppas ska leda till att fortsätta jobba med unga människor. Engagemanget som föddes i föreningen följer med till flera sammanhang. 

En frizon som gör skillnad 

Även om Philipes utgångspunkt är att det ska vara roligt att vara med i föreningen, vet han att det även finns flera dimensioner. 

– Det finns medlemmar som kan ha det jobbigt på olika sätt. 

Det kan finnas någon som växer upp en familj med beroende, någon som har krångel med sin skolgång, någon som bor trångt i en stor familj. Att komma till föreningslokalen och hänga i de två stora soffgrupperna, spela sällskapsspel och laga tacos tillsammans en fredagskväll kan bli en viktig frizon. Philipe har kontakt med ungdomsboenden i kommunen och vet att det finns ungdomar som kan må bra av att komma hit. 

– När vi planerar våra aktiviteter är det viktigt att ha en förståelse för hur andra kan ha det. 

När andra har stängt försöker Huset hålla öppet. I samband med klassiska ”festarhelger” bjuder Syskonkedjan in till grillning eller övernattning. En möjlighet till ett alternativ till dem som vill och behöver. 

Att ge vidare det man själv fått 

Det har gått ganska många år sedan Philipe var med på det där första lågstadiediscot. Nu är han den som får se leendena på barnen som lämnar discot. Målet är att fler ska få utvecklas och växa här i Huset. 

– Människorna, gemenskapen och möjligheterna är det som har fått mig att stanna kvar som medlem. Det här huset är mitt och om det ska finnas kvar behöver jag också ta hand om det. 

Det som gjorde kvällen lyckad var ganska enkelt. Nyfikenhet, glädje och viljan att göra något tillsammans. Många kom i sällskap, andra dök upp själva, men det dröjde inte länge innan man satt i ett spel med någon ny. Det var lätt att komma in, lätt att stanna kvar. 

Bakom kvällen står föreningen PeppKai, som samlar människor kring spel, kreativitet och gemenskap. 

PeppKai är en skock drivna och härliga nördar vilket också gör att det inte finns några gränser vad vi kan göra! Vi anordnar allt från lajv, spelkvällar, mässor, cosplay-träffar, escape room-upplevelser och mer därtill! Med en bas i östasiatisk popkultur går ingen nördighet säkert! säger Zelda Karttunen, en av arrangörerna av evenemanget. 

Föreningen ordnar allt från spelkvällar till större arrangemang, ofta tillsammans med andra. Det handlar inte bara om aktiviteterna i sig, utan om att skapa något tillsammans. Medlemmarna är med och formar det som händer, och det märks i engagemanget under kvällar som den här. 

För många betyder föreningen mer än bara något att göra på fritiden. 

Föreningen betyder allt, och jag menar verkligen ALLT. Det har öppnat upp chansen att umgås med vänner och andra som har samma intresse men också en paus från allt annat som kan vara stressigt i vardagen. Vi har bygget en stabil grund där folk känner sig trygga och accepterade i att få vara sig själv, säger Zelda. 

Det beskriver en känsla som går igen under kvällen. Att det finns en plats där man kan vara sig själv, utan att behöva passa in i något särskilt. Där man kan vara med så mycket eller så lite man vill. Den typen av mötesplatser blir allt viktigare. Många saknar sammanhang där man bara kan ses och göra något tillsammans, utan krav. Här räcker det att dyka upp. Att sätta sig vid ett bord. Resten brukar lösa sig. 

PeppKai vill fortsätta bygga vidare på det de gör idag, men också växa. Det finns planer på större arrangemang och fler sätt att mötas framöver. Drivkraften är densamma – att skapa fler tillfällen där människor kan ha kul tillsammans och känna sig hemma. 

Och för den som funderar på att komma för första gången är budskapet enkelt: 

Ta steget, våga dyka upp och prova! Du är välkommen som du är, vi vill hjälpa dig att ha kul och känna dig trygg med oss. 

– Här kan man spela spel, se på filmer, läsa böcker, få tips och svar på frågor. Kanske känner man igen sig, eller så får man veta mer om hur det kan vara när en förälder mår dåligt, säger Johanna Liljeblad Lycksell projektledare för Lilla Ön.

Lilla Ön har utvecklats av Junis i samarbete med innovationsbolaget Dimh och möjliggörs av Allmänna Arvsfonden. Lilla Ön kommer finnas på lillaon.se vid lanseringen i slutet av november.

Fysisk och digital lansering

Kom och möt skaparna, hör visionen bakom arbetet och ta del av barnens röster som utformat platsen.

• Fysisk lansering, 27 november kl. 14.00-15.30, Stockholm. Anmäl dig här
• Digital lansering,  4 december kl. 15.00 eller 18.30. Anmäl dig här

Frihet för människan – Fred för folken

Movendi Sverige (fd. IOGT-NTO-rörelsen) är sedan vi bildades en del av fredsrörelsen. Kampen för nykterhet och kampen för fred har samma ideologiska grund, omsorg om våra medmänniskor. Det är därför med sorg vi konstaterar att antalet väpnade konflikter och civila dödsoffer idag når rekordnivåer.

På europeisk mark, knappt 70 mil från Sveriges gräns, utkämpas världens just nu dödligaste konflikt. Movendi Sverige fördömer Rysslands aggressionskrig och uttalar vårt stöd för det ukrainska folket.

Israels krig i Gaza har för länge sedan passerat vad som kan anses som rimligt självförsvar. Enligt israeliska källor uppgår antalet civila offer till 83 procent, en siffra som saknar motstycke i moderna konflikter. Genom att hindra hjälpsändningar och beskjuta människor som desperat försöker få tag på mat har Israel systematiskt använt svält som ett vapen mot civilbefolkningen i Gaza.

Movendi Sverige fördömer allt våld mot civila, inklusive Hamas terrordåd och gisslantagande den 7 oktober 2023. Vi ser med oro på hur kriget i Gaza ger näring åt både islamofoba och antisemitiska strömningar i vårt eget land.

Movendi Sverige kräver:

• Att Sveriges regering följer Internationella domstolens beslut och som undertecknare av FN:s folkmordskonvention vidtar alla åtgärder som krävs för att förhindra folkmord på palestinierna i Gaza.
• Att Sveriges regering verkar för ett permanent eldupphör och fredsförhandlingar i Israel- och Palestinakonflikten.
• Att Sveriges regering sätter press på Israel att omedelbart släppa in humanitär hjälp i Gaza.
• Att Sverige återupptar stödet till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.

Tillsammans med alla demokratiska krafter vill vi verka för fredlig konfliktlösning och respekt för folkrätten. Världen är vårt fält!

Läs mer om riksmötet på Nya Nykterhetsrörelsens hemsida