Karin ger barnen ansvar och låter dem växa
År 1970 bildades Junis eller IOGT-NTO:s Juniorförbund som det då hette. En av de engagerade ledare som varit med ända sedan starten är Karin Samuelsson, som genom sin Junis-verksamhet i Huddinge skapat meningsfull verksamhet som både lyft och stärkt barn i över 50 år!
För Karin Samuelsson har barn alltid varit en stor del av hennes liv. Både under yrkeslivet som förskollärare och i över 50 år som Junis-ledare. Blickar hon tillbaka så har verksamheten förändrats och 1970-talets modellbyggen övergått i klätterväggar, men förhållandet till barnen tycker hon är detsamma.
– Det var redan hösten 1969 som vi startade upp barnaktiviteter i Huddinge, säger Karin. Där hade det funnits en ungdomsloge ända sedan 1920-talet, men verksamheten förändrades när de fyra förbunden bildades.
Viktigt att få ta ansvar
Karin är född in i rörelsen, där hennes farmor och farfar var med och startade IOGT i Husum och alla yngre släktingar deltog i ungdomslogen. Där fanns erfarenheten och vanan av att hålla föreningsmöten och skriva protokoll, vilket Karin säger blev en knepig övergång till 1970-talets fokus på verksamhet. Då ville man inte vara bakåtsträvande och hålla på med mötesformalia.
– Men efter några år hade vi landat i ett bra mellanting, säger hon. Då hade vi föreningsmöte en gång i månaden och vi inhandlade en liten turkos portfölj och en anteckningsbok som sekreteraren fick ha. Att barnen får uppdrag och ta ansvar är viktigt, det har man med sig även när man blir äldre.
Pyssel, innebandy, dans och teater
Även om förhållandet till barnen är detsamma så har verksamheten varierat mellan åren. Under 1970-talet var pyssel och hobbyverksamhet stort. Inte bara i Junis.
– Jag minns att Stockholm Stad bjöd in föreningsledare till Stadshuset och hela Blå Hallen var fylld av bord och instruktörer där vi fick lära oss att göra pyssel och juldekorationer.
Pyssel och hantverk var en viktig del av Junis verksamhet och gjordes ofta i nära samarbete med UNF. De äldre juniorerna vände bara på sitt Jun-märke och deltog på UNF-aktiviteter, vilket de var väldigt stolta över. Ett samarbete som Karin kan sakna.
På 1980-talet var det oftast innebandy eller dans på träffarna och en gång i månaden var föräldrarna välkomna att delta. Då bjöd barnen upp sina egna eller andras föräldrar till dans innan det fikat dukades upp.
– Ofta pratade vi också om någon av grundsatserna, säger Karin. Inte minst inför att vi skulle göra något särskilt, som Orkidékampanjen om narkotika.
Idag deltar föräldrarna vid vissa tillfällen, som Världens Barn-insamlingen eller Vit jul, berättar Karin. För de junisar som är med i gruppen som klättrar är föräldrarna däremot en förutsättning. Sedan 1994 har föreningen haft en stor klättervägg vid ungdomsgården i Huddinge Centrum och där är alltid föräldrarna med och hjälper sina barn. Men för Karin är det kanske teaterverksamheten som hon känner varmast för.
– Den är så fantastisk, säger hon. Allt får ta sin tid och de tränar, spelar, filmar och skriver manus. Ett av dem var så bra att jag tänkte skicka in det till Dramaten och be dem att sätta upp en pjäs.
Ledare som trygghet och förebild
Vad Junis gör för skillnad är självklart för Karin. Det handlar om att ledarna är nyktra, kan ta hand om barnen i alla lägen och på discon visa att man kan ha fest utan att dricka alkohol.
– Jag tror att vi är bra på att stärka och lyfta barnen, säger Karin. Vi har nog mer tid och tänk kring det i Junis. Vi är ju inte tävlingsinriktade, utan har fokus på att just se och arbeta med barnen själva.
Text: Sara Heine
Foto: Johan Rapakko